Information om orgeln

Olli Porthan, professor i orgelmusik på Sibelius-Akademin, konsertorganist

Bröllop, begravningar, gudstjänster – orgelmusik är något alla finländare känner till. Men det handlar inte enbart om kyrkomusik, utan orgelmusiken är en helt egen konst- och musikgenre. Därför är den moderna orgelmusikstilen svår att definiera.

Orgelmusikens historia sträcker sig rentav tusentals år bakåt i tiden. Ursprungligen spelades orgelmusik i bakgrunden vid gladiatorkamper i Antikens Grekland. De antika orglarna var hydrauliska vattenorglar vars pipor inte kunde regleras – antingen klingade alla pipor eller ingen alls. Den ursprungliga modellen var alltså mycket enkel jämfört med dagens orglar. Det var dock en betydelsefull uppfinning på sin tid. Orgeln och orgelmusiken har alltid varit en utmaning såväl ifråga om det konstnärliga som det tekniska utförandet. I alla tider har orgeltekniken varit extremt komplicerad i förhållande till sin tids tekniska kunnande.

Kyrkan börjar intressera sig för orgeln

Konstmusik på orgel har alltid uppskattats. Dess ställning stärktes av den västliga kyrkan som började använda orgeln på 1200–1300-talet. Innan konsertmusiken uppstod på 1800-talet lyssnade man på musik främst vid hoven och i kyrkorna (med undantag för folkmusik). För vanliga människor var kyrkan den plats där man lyssnade på musik. Om man betänker att det var relativt tyst överallt annars så blev det en stark upplevelse att höra orglarnas kraftfulla klanger i kyrkorna.

Man har alltid tänkt sig att orgeln i viss mån kunde ersätta orkestern. Därför kom orgelstämmorna att efterlikna olika instrument och körmusik.

Finländska orgelkonstnärer

Den finländska orgelkompositions- och -spelkonsten utvecklades på 1800–1900-talet. Richard Faltin och Oskar Merikanto är två av de mest kända finländska orgelkonstnärerna. I Finland har orgelmusiken en stark ställning och det skrivs mycket ny musik. Många är intresserade att komponera för orgel.

Finland har goda förutsättningar för att utveckla orgelmusiken, till exempel jämfört med katolska länder där kyrkorna inte har yrkesorganister. I Paris, till exempel, finns det fina kyrkor och goda organister men dessa spelar inte orgel som huvudsysselsättning utan som bisyssla. I Finland studerar man till yrkesorganist och varje församling har sin egen. Församlingarna vårdar också sina orglar. Samma sak gäller även i övriga lutherska länder och Tyskland.

Musik för värdslig och andlig stämning

I Holland till exempel förhåller sig den kalvinistiska kyrkan negativt till konstmusik och under reformationen ville kyrkan rensa ut den katolska erans instrument. Staden gick emellertid in och köpte instrumenten. Därför är det fortfarande så i Holland att inom de flesta kyrkor äger församlingen kyrkan och staden orgeln och avlönar organisten. Staden ordnar även orgelkonserter i kyrkor men då fungerar kyrkan som enbart som konsertsal och har ingen koppling till det andliga. Man kan sålunda även ha barservering i kyrkan. För finländarna är kyrkan dock alltid en helig plats.

Finländska orglar

Den största orgeln i Finland finns i Lappo domkyrka. På 1950–60-talen moderniserades orglarna och gamla orglar monterades ned – inte alltid till det bästa. Välkända orglar finns i huvudstadsregionens kyrkor och i allmänhet i de stora kyrkorna, dit hör orgeln i Åbo domkyrka. Orglarna i medelstora kyrkor har vanligen 30–40 orgelstämmor. Orgeln i Helsingfors domkyrka har 50 orgelstämmor.

Orgelns konstruktion
Orgeln består av tangenter och spelverk. Impulser från orgelpedal och manual förmedlas till pipverket. Piporna står ovanpå luftlådan som är försedd med ventiler. När klaviaturen trycks ned sprids luftflödet till luftkistan. Luftverket innehåller fläktar som leder ljudet till piporna.
Det kan finnas en eller flera manualer. En manual kan exempelvis ha 60 tangenter. Det här är en orgelstämma. Varje tangent har sina egna pipor. Nästa orgelstämma är kopplad till en ny rad pipor. En pipas längd mäts i fot.
Musikhuset kommer att ha en av Finlands största orglar, med 90-100 orgelstämmor. Den största pipan på framsidan är omkring 5 meter.
Varje orgel är emellertid unik då de byggs individuellt för den plats, det utrymme och syfte där den ska användas. Varje enskild pipa görs för hand.
Varje historisk period och plats har alltså haft sin egen orgelbyggarstil och kompositionsstil. Det finns renässansorglar, barockorglar (tyska och franska orglar samt orglar från senbarocken) och orglar (olika typer) från romantiken. Orgeln stod för den musik som spelades under en viss period på en viss plats och i en viss stil. När konsertmusiken uppstod spelade man inte längre enbart ny musik utan även äldre tiders musik. Då uppstod det problem om man på samma konsert skulle framföra orgelmusik från olika perioder. Lösningen på det var en universalorgel, men en lösning som försöker åtgärda allt är en halvmesyr. Dilemmat kvarstår ännu i våra dagar, ska man välja stilorgel eller universalorgel, och frågan är aktuell även i Musikhusets orgelprojekt.
Nu funderar man på och diskuterar vilken musikstil Musikhusets orgel ska representera, den borde samtidigt kunna företräde en viss stil och ändå fungera så mångsidigt som möjligt. Man är tvungen att välja en bestämd riktning som man kan bredda med de viktigaste stilarna. Som grund för beslutet studerar arbetsgruppen internationella lösningar och skaffar sig så mycket information som möjligt om olika orglar.